Jag börjar undra om det vilar någon förbannelse över mig och löpning. Varje gång jag sätter igång så verkar det hända något som gör att jag måste vila ett tag. Det har varit skador och sjukdomar. Jag hann bara sätta igång i våras innan det var dags att bli lite småskadad. Och efter det så blev det värre i knät. Sedan var det visst en klant som skulle ramla ned från taket (jepp, jag) och när jag väl skulle komma igång efter det så var det knät igen, innan jag ens kom igång. Och efter det så har det varit två svängar med förkylning, jag är inne på den andra nu. Ger jag upp? Icke!
Jag har bestämt mig för att klara av det här och det ska jag göra oxå. Jag tänker inte bara sluta nu när jag känner mig så mycket bättre och piggare än på länge. Jag har mer ork är och sjukare... Hm, det var ju lite motsägelsefullt kanske, men så är det ju faktiskt. Eller... Det kanske är så att jag reagerar mer över min sjukdom nu än tidigare. När jag inte tränade så gjorde det inte så mycket att jag hostade och snorade lite. Det bekom mig inte. Nu funderar jag på om det är möjligt att springa eller inte den dagen. Eller den veckan rättare sagt. För det är så länge som förkylningarna har suttit i.
Men jag kommer igen :) Jag ska bara se till att bli frisk den här svängen så ska vi nog kunna hoppa på tåget igen och köra vidare. Tyvärr ställde det här till det lite i mitt träningsprogram. Inte så att jag känner mig stressad, utan mer det att jag hade lagt in vad som skulle köras när i min kalender på funbeat.se. Jepp... *ping* Dagens I-landsproblem.
Annars har jag passat på att köpa lite nya träningskläder. Långa tights (kompression), långärmad kompressionströja, långärmad t-shirt med hög hals och vanlig t-shirt i funktionsmatmerial. Massa fina saker som bara väntar på att få komma ut i friska luften och se landsvägen svischa förbi under sig. Så känner jag iaf :) På torsdag kanske... Jag hoppas det...
Må väl!
/Frottas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar