Det är trist, men ibland behövs det verkligen. Sedan senaste inlägget har jag vilat knät så gott det går. Det blev ju en del gå i Stockholm på semestern, det är ju ofrånkomligt. Men det har inte blivit någon löpning, och det får vänta någon dag till.
Men alldeles nyss kände jag att knät svarade på ett helt nytt sätt när jag böjde det. Det gör inte ont längre. Eller jo, i vissa situationer, men inte alls på samma sätt och inte lika tidigt. Så vilan får fortsätta ett par dagar till. Jag vill inte hamna i en situation som gör att jag blir oförmögen att springa nu när jag har kommit igång igen... Blir ju så sugen varje gång jag ser skorna :)
Jag skulle ju kunna ge mig ut på cykeln istället, men det är någonting som tar emot där. Det är så mycket tristare att sitta på en cykel och trampa än att springa. Jag vet inte vad det är, men det är inte alls samma sak. Kanske ger det en chans till i helgen om knät inte känns helt 100 då. Vill ju inte tappa allt för mycket på en gång, och nu är det ju trots allt en vecka sedan senaste rundan.
Nåja, det visar sig väl hur det blir. Den som lever får se...
Ha de!
/F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar